arkiv

15 kommentarer till Alla dessa MÖJLIGHETER

  1. Godmorgon fina du!
    Bra och viktigt inlägg du skrivit och det känns bra att läsa att din vän mår lite bättre.

    Idag i Sverige och säkert i resten av världen så tror jag inte det är lätt att vara människa. Det ställs krav från alla möjliga håll men det STÖRSTA kraven vi ställer tror jag kommer från oss själva. Vi vill så gärna räcka till för alla och i slutändan så glömmer vi bort den viktigaste personen i denna kråksången nämligen mig själv.

    Jag tror att sociala medier påverkar mycket på hur vi mår. Vissa människor lägger upp de finaste bilderna, skriver de mest rosa och fluff fluff inläggen i sina bloggar, de visar upp en sida som inte alltid är sann. Jag tror att detta påverkar oss mer än vad vi tror. Vi måste bli ärligare och visa att vi är mänskliga. Det är ju helt naturligt att bryta ihop och komma igen, men det är ju bättre att vi lättar på ventilen ofta än att vi springer in i den där jädrans väggen med ett krasch, bom och bang.

    För mig är det viktigt att våga stanna upp och andas och känna att jag är i nuet. Mycket lättare sagt än gjort. Jag har även vänner som har gått rakt in i den berömda väggen trots uppmaningar från nära och kära om att ta det lugnt och inte hinna med allt
    Jag har själv varit på väg in i väggen men har på nått vis lyckats slippa den.

    Om jag inte sagt ifrån mig mitt chefskap på jobbet så hade jag förmodligen suttit med näsan nu i den berömda väggen. Jag hade aldrig lyckats ratta mammaskapet, fruskapet, vänskapet och jobbet samtidigt. Så jag tackar mig själv för att jag hade insikten att säga ifrån mig mitt chefsskap och bara blir en ”vanlig” polis.

    Nu ska jag klä på mitt barn och så ska vi snart åka till föris:)
    Önskar dig en finfin dag Vanja!
    Kram Jossan

  2. Åh det finns så mycket att säga om detta! Men eftersom även jag måste fånga alla dagens möjligheter stannar jag vid denna kommentar: bra att du reflekterar. Bara det tror jag gör skillnad jämfört med att rusa på utan att reflektera.

    Kram till dig och alla oss andra som kämpar!

    PS. Jag öste ur mg min stress på Facebook för några veckor sedan. Herregud så mycket respons jag fick, så många som var i samma situation. Tror att det är jättebra att lufta, prata och reflektera över de oglammiga sidorna av livet också…

  3. Så sant! Jag brukar påminna både min syster och mamma om att man behöver inte hinna med allt här i livet. Ibland måste man tillåta sig själv att bara vara. Kram på dig!

  4. Hej Vanja!

    Först och främst: kram till dig och alla där ute!

    Håller med Mette här ovan, så viktigt att du reflekterar! Känn efter i kroppen, ta signaler på allvar och öva på att säga nej ibland! Så svårt, jag vet – men det ger mer kraft än man kan tro. Även roliga saker kan få en att gå in i väggen, det är många som inte tänker på det. Lättare att förstå när man mår dåligt av stress som är av det tråkiga slaget (tuff ekonomi, krackelerade relation, jobbiga chef, konflikt med kollega etc…) men 10 roliga grejer kan ju bli en sak för mycket och kroppen liksom ballar ur. Jag tänker så här, hellre göra 5 roliga saker och hinna andas emellan än att göra 10 liksom bara i farten.

    Jag tror att man måste hitta den berömda balansen, och den får man ju fundera över titt som tätt. Perioder av stress funkar ju fint för oss människor – men det måste ju lugna ner sig emellanåt för att det ska vara just ”perioder”.

    Och så får jag tipsa om lite hederligt kroppsarbete som en bra stressdämpare, dvs att frigöra endorfiner. Jaga runt Grodan så mycket det går, hoppa tio gånger upp och ner, yoga, spring, dansa loss i nya lägenheten eller vad som helst som höjer pulsen lite. Det gör gott! 🙂

    Stor kram och ha en fin dag! Tack för att du delar med dig!

    /Anna

  5. Jag tycker att du skriver ett jättebra inlägg! Du låter väldigt insiktsfull -och det är bra. Men det är lätt att vara klok men ändå inte agera utifrån det.. Att tänka att ”man ska bara” alldeles för länge. Att inte förändra i praktiken, bara känna till i teorin liksom. Det är de som är det svåra, att förändra, säga nej och begränsa och att ändå känna sig nöjd.

    Jag förstår att jag inte riktigt ”nått” dig och på så sätt är det bra att någon i din närhet som du identifierar dig med puttar in lite mer skrämsel i dig. Missförstå mig rätt. Jag lyssnade inte heller när jag blev varnad, kände att jag hade koll, kontroll och att jag tålde mer stress är andra. Och ja, så var det under flera år. Tills den dagen när jag inte kom upp längre.. Och det är först nu, 2.5år senare som jag har börjat smyga mig tillbaka till livet igen. Och jag är ”skadad” för livet, kommer aldrig få tillbaka vissa funktioner, kommer alltid vara känslig för stress och jag kommer behöva ställa in- och pausa livet ibland när det gått för snabbt.

    Trots allt elände, så är jag glad och tacksam. Jag kraschade så pass tidigt att jag har chans att leva mitt liv bättre, ta hand om mig , om livet och om min dotter på ett bättre sätt. Det hade varit än mer värdelöst att få ett uppvaknande vid 50 och typ ”ångra” sättet jag levt hela mitt liv på.

    Jag var ofrivilligt barnlös, jag kraschade i utmattningssyndrom, jag fick en depressiv episod och provade en medicin som gjorde mig knallsjuk, jag hade en tuff graviditet på en redan sjuk kropp (med en lååångt efterlängtad bebis), jag fick en sköldkörtelsjukdom (som fortfarande gör mig sjuk) och cellförändringar ovanpå de (har gjort ingrepp men de är kvar) och just nu har jag magsår. Jag skulle tro att jag typ är frisk från år av utmattning (STORT JÄVLA JIPPI OCH GALEN LÄTTNAD). Men! Jag har inte riktigt kunnat testa pga andra sjukdomar, tex sköldkörtelsjukdomen.. Jag har varit SJUK i 2.5 år. Varje dag i 2.5 år.

    Jag aktar mig för att säga ”nu kan det bara bli bättre”, för det kan faktiskt bli sämre -det finns värre livsöden och mera hemskheter som kan drabba (det vet jag efter dessa år). Men! Nu hoppas jag innerligt att jag fått min dos jäkelskap och att jag kan börja leva friskt.

    Och shit vad ledsen jag skulle bli om du vandrade samma väg som jag Vanja. Du resonerar och tar in, det gjorde inte jag. Jag ”behövde” vandra den hårda vägen för att förstå. Jag hoppas att du väjer undan i tid. Var rädd om din energi, din livsglöd, glädjen och galenskapen -det är så förbaskad dystert när allt släcks på obestämd tid. Och hur man än försöker finns liksom ingen genväg, det är bara en utväg -igenom skiten! Och det är dynga!

    btw. Strunta i mitt mail. Det var inte viktigt, mer bara en kul grej som jag ville dela med mig av.

    Stor kram <3

    • Fick lite ont i magen nu i efterhand. Hoppas inte att du missförstår mig. Vill verkligen inte att du ska gå runt och vara rädd eller må dåligt -det är ju preciiiis tvärtom!
      Du reflekterar och så länge du agerar om du upptäcker någon skumhet så blir du inte sjuk. Svårare än så är det inte. Egentligen.
      Pussokram <3

  6. Viktigt inlägg Vanja! Ohuj vad man springer på en massa sönderstressad människor nu för tiden. För det finns en hel värld att upptäcka. Och det vill man ju såklart.
    Så många som balanserar på en tunn tråd när det kommer till livets måsten och möjligheter. Jag är såklart en av dem.
    Har ett otroligt högpresterande jobb, och funderar mycket kring hur det ska bli att börja jobba igen. Hoppas, hoppas på att kunna hitta en bra balans.
    Sedan ligger det mycket i det Jossan skriver. Man kollar och skrollar på FB, Instagram och bloggar. Alla andra verkar ju ha fantastiskt jobb, med härliga kollegor, kul events, romantisk man, gulliga barn, bästa in-i-döden vänner, roliga fester, mysiga fikor, hälsosamma middagar och vältränade kroppar. Glömmer lätt bort. Att det är ögonblicksbilder. Alla väljer ju ut det bästa att visa upp. Precis som jag själv. Lägger inte upp falukorv och mos- middagen på FB direkt.
    Min erfarenhet är att med planering och prioritering minskar stressen. Jag bli ofta erbjuden massa spännande projekt på jobbet. Förr sa jag ja till allt. Gick ju aldrig ihop tidsmässigt i slutändan. STRESSEN! Nu väljer jag bara de allra allra allra roligaste. Förr tackade vi ja till alla inbjudningar. Blev aldrig tid över att göra något som vi själv valde. FRUSTRATIONEN! Nu väljer vi bara att spendera tid med dem vi tycker allra allra allra mest om och på det vi allra allra allra mest vill göra.

    Du är fantastisk Vanja. En otrolig inspiration för moderna mammor och alla tjejer! Fortsätt så. Men i ett lugnare tempo när du så behöver. Kraaaam

  7. Hej Vanja!
    Såg er senaste video på youtube och måste bara tipsa om en grej! Riv ut niloniummattorna och se vad som ligger under. Kan finnas jättefina trägolv under som ni bara kam slipa upp. Nytt parkettgolv blir så fel i en sån underbar lägenhet som ni har!! Måste också säga att jag är grymt avundsjuk på er lägenhet, drömmen! Kram Lisa

    • Oj nu har jag sett klart klippet och ni visste redan detta. Sorry! Blir skitbra hur ni än gör men STÅ PÅ ER med husvärden att få ta fram golven under! Finns ju ingen anledning att ni inte ska få det, det är garanterat inte dyrare än att lägga in parkett! Kram Lisa

  8. Sjukt bra att skriva om att ta upp detta!!

    Är själv bara 24 år och har precis fått höra att jag har en utmattning. Har under flera flera år kört på för hårt med eget företag, roligheter, plugg, vänner, resor, vara en grym flickvän, ännu mera flyttar, ännu mera jobb, mera resor, mera finnas där för alla och ta hand om alla hela tiden osv. VILL FÖR MYCKET och vill för mycket att alla andra skall må bra så jag glömmer mig själv! Helt plötsligt för ett par veckor sedan tog allt stopp. tvärstopp. ÄR SÅ JÄVLA TRÖTT och MATT, aldrig varit med om något liknande. Gick och kollade värden, hade lite järnbrist men inte så farligt utan allt tyder på att jag är och nosar på väggen. Har börjat tänka om helt angående livet. Slutat på mitt nuvarande jobb, lagt ner företaget. Skall börja på ett jobb där jag får arbeta med precis det som ligger mig närmast om hjärtat och där positiv energi finns. Har helt enkelt börjat prioritera annorlunda och insett att tid är mer värt än pengar och att kunna vara överallt samtidigt ( även om det är sjukt jäkla kul).

    Nu är det PRIO mig själv. Lyssna bara på din kropp och jäkligt bra att du reflekterar kring detta ämnet för då är du uppmärksam! You go girl! <3 Massa kramar

  9. Tack för en toppenblogg (som alltid). Har en fråga helt utanför ämnet i ditt inlägg ovan men började följa dig och din blogg utifrån att du skrev om din resa mot planerat KS. Jag sitter i vad man kan säga samma båt som du gjorde då, fast jag har fortfarande inte kommit innanför dörrarna hos Aurora här i Göteborg så processen är fortfarande inte igång. Idag tog jag kontakt med dom då min remiss snart funnits hos dom i 2 månader utan att jag fått kallelse om tid, då jag ville sondera terrängen för när beslutet senast fattas och hur länge jag kan räkna med att få vänta på att få min första tid. Till svar fick jag tyvärr ingenting. Barnmorskan vägrar svara på någon av mina frågor utan upprepar ”Just nu har vi lång kö och pga att vi inte vet hur sommaren blir och hur vi kan ha öppet under sommarmånaderna så kan vi inte kalla fler ännu” som svar på alla frågor i mina mail (som patient får man inte ringa dom). (Jag som avskyr sjukvården känner inte direkt att de klättrar uppåt på min popularitetsstege). Nåväl min fråga: hur såg tidsperspektivet ut för dig? När fick du komma på samtal och när fick du beslut? (På ett cirkus.)
    Ha en fin kväll!

    • Hej Gabriella!

      Jag gick igenom samma process för att få mitt planerade snitt beviljat. Jag tog upp frågan med min BM i maj (var beräknad i november) och fick då träffa en läkare efter någon vecka, som i sin tur skickade en remiss till Aurora på Danderyd. De sa ungefär samma sak till mig som till dig; att det var låg bemanning under sommaren osv. I vanlig ordning träffar man först en BM på Aurora och därefter en läkare, men de hade första BM-tiden i september (!) och undrade därför om jag ville träffa en läkare först och ta allt i bakvänd ordning. Tänkte att jag kanske skulle slippa ett andra möte om jag lyckades övertyga läkaren direkt om att snitt var enda utvägen för mig, och dessutom stod jag inte ut med tanken på att inte ha någon aning om hur det skulle bli förrän 2 månader innan bebis skulle komma, när jag ändå ansett mig vara ute i god tid.

      Alltså träffade jag läkaren under sommaren, tror det var i juli, men var även tvungen att gå på BM-samtalet i september och fortfarande så bestämdes ingenting där och då. Barnmorskan pratade ihop sig med läkaren vid ett senare tillfälle och först några dagar senare blev jag uppringd med besked om att de skulle boka in mig för snitt – äntligen! Så för mig blev det en ganska långdragen historia – framför allt trodde jag innan att det skulle gå betydligt fortare. Ville mest att du skulle veta att jag också klättrade på väggarna i väntan på samtalstid under den förbannade sommaren, och att jag fick beslutet ganska sent i min graviditet. Så har du ännu ett perspektiv!

      Håller alla tummar och tår för att det ska gå som du vill, minns så väl hur man våndades! Stor kram till dig

      • Tack för ditt svar! Vi har bf 15/8 så vi närmar oss beslutsdags tänker jag men tyvärr inte en kallelse i närheten och då har Aurora haft min remiss från BM i snart 2 månader. Börjar kännas smått frustrerande. Men jag segar på.

    • Hej Gabriella! tack för dina fina ord, vad KUL att du gillar el bloggo! 🙂 Vad TRÖTT man blir på att höra att det ska vara såhär, det är ju kvinnoplågeri att inte få komma framåt i en såhär viktig fråga. Suck. Jag fick det slutgiltiga beskedet i vecka 31. Då hade jag varit hos en Aurorabarnmorska kanske två eller tre veckor innan, och i vecka 31 fick jag träffa läkaren. Först då fick jag ett definitivt besked. Rätt sent alltså, tycker jag. Tycker Michaelas tips om att försöka vända på steken och träffa läkaren först är en bra idé, och kanske kan du få ett beslut redan då. Tipsar också om att kolla in denna (slutna) Facebookgrupp, finns garanterat folk i Göteborg i den som kanske kan tipsa om hur du ska gå tillväga för att speeda upp det hela. https://www.facebook.com/groups/408540175823586/ Massa kramar! <3

  10. Skilj på negativ och positiv stress. Att ha mycket att göra behöver inte vara dåligt, framförallt inte om de saker man gör är roliga! Viktigt i detta är förstås att kunna njuta av lugnare stunder också. En film, en god lunch i solen, osv. Den negativa stressen kommer ju egentligen först när man känner att man inte hinner med längre. När saker börjar samlas på hög. När man inte längre har tid att göra saker på ett tillfredsställande sätt. Oavsett vad det gäller så vill vi alla leverera något bra, både på jobbet och privat. Var uppmärksam på kroppens signaler, på hur du mår, så kan du nog köra på i bra tempo med alla dina roliga projekt och annat. Ta väl hand om dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *